Hejj på er!

Idag var jag och hälsade på min kusin. Träffa hennes bebis som föddes för nån vecka sen bara.
Såå sööt och såå liten. Åhh jag blir ju helt sjukt bebissugen!!! Nu på kvällen när jag kom hem letade jag upp mina skivor med videoinspelningar från Emirs första tid i livet. Går inte att beskriva, blir alldeles känsligt. Har ett klipp från förlossningen, när Emir precis fötts, han ligger på min famn helt geggig och snuskig, navelsträngen är inte ens klippt än. Finns inget finare. Och när jag hör min bebis som gråter och gnäller...ahh..får som fjärilar i magen.
Och så tänker man på alla dessa människor därute som inte vill ha barn. Jag kan verkligen inte förstå. Varför??
Finns lixom ingen mening med livet..

jag bjuder på ett litet klipp från när Emir var nästan 2 månader.
Så söööt min tjocksmock va :) <3